Foto: Wiwi Aronsson

Fast i cykelträsket

KrönikaMartina Karlsson tränar med SubXX och hoppas på nytt rekord om några dagar. Trots att hon inte har cyklat länge satsar hon högt i Vätternrundans tre lopp. Viljan och kapaciteten finns där, målet är att komma in under 10 timmar och att inspirera fler tjejer till att upptäcka cykelsporten

Nu är det inte många dagar kvar till det efterlängtade loppet med stort L. Kommer jag orka hålla uppe tempot hela vägen, tänk om jag får kramp eller punka? Det ska nog gå bra, jag har ju tränat. Får vi till samma grymma klungkörning som under lägret på Tjörn för några veckor sedan kommer det att gå bra och vi kommer att nå målet att komma in under 10 timmar. 

Visst kommer det kännas i kroppen med enbart tio minuters stopptid sammanlagt och visst kommer hela känsloregistret spelas ut längs vägen. Jag har kört Vätternrundan en gång tidigare och det är det jobbigaste jag någonsin gjort, samtidigt som det är bland det häftigaste. Man lär sig mycket om sig själv på vägen.

Före tusentals tramptag runt den kalla pölen ska två andra lopp avverkas för min del. Tjejvättern och Halvvättern. För min del skall Tjejvättern också kämpas igenom med SubXX Team Naturelle. Jag tog ett beslut ganska sent att byta från Sub 3-klungan till snabbklungan. 


Snabbklungan kör med målet att slå sitt egna rekord, 2,46, från förra året. Att köra snabbare än så är helt sinnessjukt för en rookie som mig. Det finns ändå en stark vilja inom mig som ändå säger att jag måste försöka. 
Viljan att pressa mig själv tills hjärtat nästan hoppar ur bröstkorgen och det bränner i låren. Viljan att känna den snabba vinden i ansiktet och höra ljudet av smala racerdäck mot asfalten. Viljan att vara med och bidra till något som faktiskt kan bli historiskt. För även om jag inte står pall hela vägen så har jag i alla fall gjort en insats och hjälpt de andra tjejerna. 

”Pain is only weakness leaving the body” är ett citat jag ofta tänker på när det är som tyngst uppför en brant backe eller när motvinden slår emot en som en hammare och man blir alldeles vansinnig och skriker rätt ut i luften av frustration. Det ska jag tänka på när det är tufft i Motala.

Tänk – för två år sedan hade jag aldrig kunnat drömma om att cykla med denna grymma grupp. Då hade jag inte ens börjat cykla, om man inte räknar gamla Bettan, en treväxlad damcykel med korg och pakethållare. När hästen såldes blev det för mycket tid över för en rastlös själ som mig. Jag provade sambons hybrid och tänkte att det här var ju rätt kul. Köpte en racer och sedan dess har jag varit fast i cykelträsket! 

Att tillhöra SubXX Team Naturelle är ett sätt att utvecklas, det ger en otrolig motivation att hela tiden kämpa för att bli lite bättre och lite snabbare. Det är väldigt häftigt att vara en kugge i en grupp där alla har ett gemensamt intresse och jag har lärt känna många nya härliga människor som jag aldrig skulle ha träffat annars.

Jag hoppas att jag och gruppen kan inspirera fler tjejer att upptäcka cykelsporten och att damcykling i ett långsiktigt perspektiv även kan få mer uppmärksamhet i media, det förtjänar vi!


Foto: Wiwi Aronsson

2 kommentarer till artikeln

1954 • Göteborg
#1
9 juni 2013 - 02:30
Grattis till Wili som tog dig snabbt runt på Tjejvättern, 2:46 ger bra snitthastighet.
Martina Karlsson
1983 • Borås
#2
10 juni 2013 - 10:14
Tack Karel! Jag är jättenöjd och glad över tiden :)
Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.