Fart under fötterna, aka självtortyr på löparbanan

Det gäller nog löpning rent allmänt, men intervaller i synnerhet, att det föreligger någon slags hatkärlek till det hela. Eller någon typ av självtortyr.

Den här gången stod det igen ett, på papper, lätt pass på schemat genom 2x3 km @ tävlingsfart på 5 km. Fart under fötterna helt enkelt. Då jag inte tävlat på länge och är högst osäker på formen, valde jag att försöka hitta ett mellanting av vad min hjärna drömde om och vad den faktiskt trodde var rimligt. Detta innebar lite snabbare tempo än det jag presterade på tävling i slutet av förra säsongen. Och det i sin tur innebar 3:25 min/km.

Jag har ett enormt stort problem i att överskatta mig själv i början av ett lopp eller intervallpass. Eller jag kanske inte ens ska kalla det överskatta, snarare så att jag är övertänd och som ett resultat går jag ut hårdare än vad jag klarar av. Inte helt unikt men troligtvis dumt om jag vill prestera bra. Men igår, i ett vad som är ett rejält undantag från min vana, lyckades jag gå ut lite mer konservativt. Kors i taket helt enkelt.

Runda 1: Tänkte nörda lite med siffror här och redovisa mina kilometertider; 3:24 - 3:25 - 3:22 i den första rundan. Kändes faktiskt rätt så kontrollerat. Men det var å andra sidan på löparbana och det är lättare att hitta en fint tempo där och det faktum att backar inte existerar underlättar en aning.

Aktiv vila:  5 välkomna minuter, där jag åstadkom någon konstig kombination av gång/jogg. Skulle tro att jag mest liknade en pingvin.

Runda 2: Den gick också den förvånansvärt bra; 3:23 - 3:28 - 3:20. Förutom svackan under den andra kilometern blev det ett fint snitt och det känns mentalt skönt att den snabbaste kilometern faktiskt var den avslutande. Var visserligen inte så lite trött efter detta, men ändå oerhört nöjd då jag haft problem att ta mig ur komfortzonen sista tiden. Även att hålla hög fart under längre sträckor har varit ett problem. Det här var med andra ord ett stort steg i rätt riktning.

 

 

En rolig parentes är att jag fick en intressant pulskurva när jag kikade på siffrorna i datorn efteråt. Eller kurvan i sig var kanske inte konstig, utan det faktum att jag registrerade puls under passet utan att ha använt pulsband. Väljer att tolka det som att jag verkligen körde hårt.

 

http://johnnysellven.com/?p=1309

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.