Om frihet

Det smälter så sakta in i mig att det kommer att dröja innan jag får och kan springa igen. Länge. Hur länge får tiden utvisa. Jag tror inte jag är ensam om att ta rörlighet och frihet för givna när man har dem - och hur lite det krävs för att den värld man har byggt upp omkring sig krackelerar en aning.

För mig är löpningen så mycket liv! Att snöra på sig skorna och bara sticka ut. Att kunna springa i 6-tempo i tre timmar en söndag och komma tillbaka på nästan fräscha ben. Att köra intervaller. Att springa uppför Hammarbybacken. Att kunna löpa till jobbet...

Nu är en kilometers promenad jobbig. Inte för att jag inte orkar, nej, för att det gör ont, eller för att jag mentalt inte vågar utsätta foten för alltför stora påfrestningar. Jag vill ju att den ska läka. Jag inser hur liten min värld blir när jag inte kan röra mig i den till fots. Cykling är inte samma sak. Och man kan inte cykla omkring inne på jobbet, eller till en lunchrestaurang med kollegorna. 

Började jobba idag, och även om det inte handlade om långa sträckor att gå, eller längre stunder att stå, så blev jag trött i foten - och fick ont. Det är inte roligt. Fick tillbaka lite glädje på utegymmet, där är inte en ond fot ett större hinder, och vid halvsex-sextiden är det massor av tränande människor där som alla har ungefär samma mål: att träna i det fria!

För att återknyta till inledningen - ta vara på den rörlighet och frihet du har! Det gäller inte bara den kroppsliga - jag tror att vi svenskar tar vår demokrati och frihet lite för lättvindigt ibland. Det är ingen självklarhet att få rösta, eller att staten hjälper dig om du gör dig illa eller inte har ett arbete. Det är verkligen ingen självklarhet att kunna plugga vad man vill - utan kostnad! Vi har en lång historia av ömsesidighet och viss demokrati i det här landet (och snart hundra år av allmän lika rösträtt) - men det betyder inte att det kommer att fortsätta att vara så. Det krävs att alla tar ansvar, och åtminstone röstar i valen. Det är bra att ibland påminna sig om att människor dött för den rätten - och att människor idag runtom i världen dör eller torteras för att få den rätten samt att kunna skriva och säga vad de vill, eller för den skull älska den de vill.

Kanske krävs det att även den friheten inskränks för att vi ska vakna upp och förstå vad det är vi saknar? Liksom jag nu avundsjukt kastar blickar på alla de som fritt springer på sina ben, så tittar andra människor på oss i Sverige för att vi får rösta, för att vi kan säga vad vi vill och skriva vad vi vill (nästan), för att vi här har rätten att älska och gifta oss med vem vi vill, för att vi bor i ett fritt land. 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.